Ekenäs fångläger 1918
Då inbördeskriget slutade på våren 1918 beslöt man att alla röda som då var fängslade skulle ställas inför domstol. Runt om i Finland fanns i detta skede tiotal mindre fångläger från vilka man beslöt att samla fångarna till några större läger. Dragsvik i Ekenäs var ett av dem.
1918: Segrarna gav ingen nåd åt förlorarna
När inbördeskriget 1918 slutade började man i maj koncentrera de röda fångarna från de mindre lägren till några större läger varav Dragsvik kasernområde i Ekenäs var ett. Enligt planerna kunde man på detta sätt sköta både provianteringen och vaktandet förmånligare, och eftersom segrarnas målsättning var att alla röda skulle rannsakas så kunde detta göras både snabbare och effektivare med fångarna samlade i större läger.
För Ekenäs talade också kasernerna som ryssarna byggt och som nu stod tomma, samt närheten av järnvägen.
Antalet fångar i Ekenäs ökade från att i mitten av maj ha varit under hundra, till midsommartidens knappa 8700 fångar. Detta trots att det inte fanns någon beredskap, varken ifråga om utspisning eller inkvartering, att ta emot en dylik mängd fångar till det från kasernområdet avskilda 200 x 500 m stora området.
På grund av de bristfälliga förhållandena började fångarna snart dö av hunger och farsoter. Redan i juni dog 492 av lägrets fångar. De dystraste dödssiffrorna skrev man i juli då ca 1100 fångar dog och augusti då ca 1040 fångar dog. Ännu i september dog 406 fångar vilket fortfarande är mycket högt i förhållandet till fångantalet som då redan hade minskat betydligt.
På lägret dog enligt senaste uppgifter totalt över 3100 fångar, m a o ungefär var tredje fånge som hämtats till Ekenäs fick också sin sista viloplats i Finlands största massgrav på åsen i närheten av kasernområdet.
Händelserna vid fånglägret uppmärksammades i Finland först när man utomlands, närmast i Sverige och England började höja kritiska röster p g a missförhållandena i lägren och den höga dödligheten i synnerhet i Ekenäs. Också då reagerade man närmast för kritikens skull.
Den 15 september ändrades lägret till tvångsarbetsinrättning, och de fångar som ännu fanns kvar blev där tillsammans med andra dömda fångar som hämtades dit från andra ställen.
Gravplatsen faller i glömska
Massgraven föll i glömska, kanske också för skammen, för årtionden ända tills Entiset punakaartilaiset ry (Forna rödgardister) började påminna om denna och andra röda gravarnas existens.
1951: Offren får ett minnesmärke på sin grav
Entiset punakaartilaiset ry reser ett minnesmärke över massgraven.
1952 – 1983 Entiset punakaartilaiset ry anordnade varje år uppvaktning vid graven. Traditionen fortsatte ända till 1985 då föreningens led redan hade glesnat betydligt.
1988 En år 1985, på initiativ av Ekenäs fackliga lokalorganisation, grundad medborgarkommite utvidgade minnesmärket och avtäckte namnplattor med namnen på dem som enligt då tillgängliga uppgifter fanns i graven. Namnen har senare uppdaterats.
1993 På medborgarkommitens initiativ avtäcktes en tilläggsplatta med de namn som enligt då tillgängliga uppgifter saknades. Biskop Erik Wikström välsignade de avlidna till gravens ro.
1998 På ett evenemang anordnat av medborgarkommiten hedrades de avlidna av alla viktigare partier i Finland samt av Evangelisk Luteranska kyrkan och Finska försvarsmakten.
2008 Öppnades i minnesmärkets närhet en bestående utställning om händelserna 1918, i en för ändamålet uppförd byggnad.
Förening för upprätthållandet av traditionerna.
2010 I mars grundas Tammisaaren punavankimuistomerkin hoitoyhdistys – Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs ry för att upprätthålla minnesmärkets traditioner samt övervaka och upprätthålla minnesmärket och därtill hörande område.
2012 Avtäcktes plattor med härtills okända fångars namn som dog i fånglägret 1918.
2018 Uppmärksammades 100-årsminnet av inbördeskriget och fånglägret. Namnplattorna iståndsattes och namnen uppdaterades till att motsvara föreningens senaste forskningsresultat.
I april publicerades det tvåspråkiga mikrohistoriska verket HUGO 1918 som föreningen beställt av författaren Sirpa Kähkönen.
Vid minnesevenemanget vid minnesmärket den 9.6 hölls minnestalet av ärkebiskop emeritus Kari Mäkinen. Vidare framfördes körverket ”Tie” (Vägen), som var komponerad speciellt för minnesevenemanget på beställning av skötselföreningen, av kören Koiton laulu under ledning av Tomas Takolander som också hade komponerat körverket. Samma eftermiddag anordnades ett minnesseminarium i garnisonens matsal.
2023 Efter många års samarbete med föreningen överlåter FBF minnesmärkets besittningsrätt till Skötselföreningen för röda fångars minnesmärke i Ekenäs. FBF hade haft besittningsrätten sedan 1988 och samarbetet med både medborgar-kommitén och föreningen hade varit givande.
Mera bilder: Se Evenemang